Hej igen! Där det där med att blogga oftare har väl kanske inte funkat så bra. Det är sällan motivationen infinner sig, tyvärr. Nu är i alla fall stora våruppdateringen genomförd, vilket betyder att jag hunnit så långt i den här hemsidans utveckling som jag hunnit planera. Nu finns här fyra gallerier med det göttaste jag hunnit gräva fram ur elva års produktion. Ingen liten samling. Dags att fundera på nästa steg.
Nu ska jag prata katt.
Som den nya bannern antyder har ett kattskifte ägt rum.
Min Love, som varit med mig sedan jag lämnade Göteborg och blev friansillustratör på heltid förlorade jag i slutet av Januari. Han har varit sjuk av och till, men denna gång var det ödesdigert. Vi fick få, men mycket fina år tillsammans. Jag tror att Love var lite missförstådd av vissa eftersom han inte tydde sig till vem som helst. Man skulle förtjäna hans förtroende (om man inte hade "dreamies" eller annat godis att bjuda på). Det var något nobelt och vilddjurslikt över Love, samtidigt som han var lite komiskt trumpen i sinnelaget, saknade social katt-kompetens och var vansinnigt matglad. Jag har aldrig haft en katt som gjort så många roliga läten. Inför middagarna sjöng han högt och ljudligt och bekräftade alltid med rullande "Mmm!" när man fick ögonkontakt med honom. Och den polargröna blicken kunde man verkligen förlora sig i… Ofta ville han stå och trampa en lång stund i sängen innan han somnade och hamnade då i ett märkligt tillstånd av trance och blev förbaskad om jag petade på honom och påpekade att jag försökte sova. På morgonen fick jag alltid en dutt på näsan av hans stora tass när han tyckte att jag höll på att sova över frukosten. Det kanske är tröstetänkande, men jag tycker att det verkar allt mer troligt så här efteråt att Love var betydligt äldre än man antagit på katthemmet. Han var gammal i sättet. Lite sliten och stel och inte ett dugg lekfull, men livsglad när han fick patrullera tomten och stå och vaka och se mäktig ut på klipphällarna i skymningen. Jag är glad över att jag kunde ge honom detta.
Som den nya bannern antyder har ett kattskifte ägt rum.
Min Love, som varit med mig sedan jag lämnade Göteborg och blev friansillustratör på heltid förlorade jag i slutet av Januari. Han har varit sjuk av och till, men denna gång var det ödesdigert. Vi fick få, men mycket fina år tillsammans. Jag tror att Love var lite missförstådd av vissa eftersom han inte tydde sig till vem som helst. Man skulle förtjäna hans förtroende (om man inte hade "dreamies" eller annat godis att bjuda på). Det var något nobelt och vilddjurslikt över Love, samtidigt som han var lite komiskt trumpen i sinnelaget, saknade social katt-kompetens och var vansinnigt matglad. Jag har aldrig haft en katt som gjort så många roliga läten. Inför middagarna sjöng han högt och ljudligt och bekräftade alltid med rullande "Mmm!" när man fick ögonkontakt med honom. Och den polargröna blicken kunde man verkligen förlora sig i… Ofta ville han stå och trampa en lång stund i sängen innan han somnade och hamnade då i ett märkligt tillstånd av trance och blev förbaskad om jag petade på honom och påpekade att jag försökte sova. På morgonen fick jag alltid en dutt på näsan av hans stora tass när han tyckte att jag höll på att sova över frukosten. Det kanske är tröstetänkande, men jag tycker att det verkar allt mer troligt så här efteråt att Love var betydligt äldre än man antagit på katthemmet. Han var gammal i sättet. Lite sliten och stel och inte ett dugg lekfull, men livsglad när han fick patrullera tomten och stå och vaka och se mäktig ut på klipphällarna i skymningen. Jag är glad över att jag kunde ge honom detta.
Nu håller Rocky och jag på och bekantar oss med varandras vanor och ovanor. Han har bott hos mig i ca en vecka nu och är ett riktigt charmtroll. Syrran tycker att han ser ut som något jag hade kunnat rita. Rocky älskar att leka med garnnystan och prasseltussar (som apporteras duktigt några gånger, för att sedan slarvas bort), och att ligga i knät och mysa. Tillvaron blir verkligen mycket rikare med katt i huset.
RSS-flöde